"Jag spelade upp i Västerås och minns framför allt att jag var otroligt nervös. Jag hade spelat upp tidigare, så jag visste vad som väntades, men uppspelningarnas plats i Västerås konserthus gjorde att det hela kändes mer allvarligt. Det hade gått nio år sedan jag spelade upp sist och jag såg det mest som ett sätt och prova igen. Så när min kollega i mitt företag bad mig komponera och spela brudmarsch på hennes bröllop lördagen samma vecka såg jag inte det som något hinder. Jag skulle ju ändå inte få något silver. Jag satte mig därför i bilen direkt efter uppspelningen för att köra hem till Blekinge. I Mjölby tog dock nyfikenheten överhanden och jag stannade för att ringa upp till kansliet och fråga hur det gått. Det visade sig att jag fått Silvermärket. Tyvärr fick hjärta gå före märke och jag körde hem till bröllopet. Egentligen tycker jag att man ska ta emot märket på plats, men det blev inte så. Däremot tog jag en månad senare bilen upp till Stockholm med fiol och två barn och träffade bl a Christina Frohm för att luncha, prata solospel och få diplom och märke. Det kändes väldigt lyxigt!" Kortfattat; vad kännetecknar folkmusiken från Blekinge: För det första: polskorna är nästan uteslutande sextondelspolskor med dessutom väldigt många sextondelar i varje låt. För det andra: Blekinge är ett kustlandskap med många hamnar. Vi har en stor andel engelskor och angläser, som anses vara typiska danser som kom med sjöfarten. För det tredje: Det är mycket tätt mellan städerna. I etnologisk och historisk forskning menar man att stadskulturen spred sig till landsbygden väldigt tidigt i Blekinge. Redan på 1810-talet upphörde man använde bygdedräkter och bar istället stadskläder. I princip i alla notböcker ser man en frisk blandning av polskor (polonäser), valser, angläser, kadriljer, arior, marscher, koraler mm. En och samma spelman verkade kunna spela i alla samhällsskikt; hos officersfamiljer i Karlskrona, hos välbärgade bönder, på dansbanor och i vägskäl.
Spelar helst musik från (landskap): Sedan slutet av 80-talet har jag ägnat mycket tid åt att leta i arkiv efter blekingsk musik; både spelmansmusik och visor. Och jag har haft projektanställningar på Blekinge Museum för att arbeta med insamling av spel, sång- och danstraditionen i Blekinge. Så det är den musiken jag allra helst spelar. Men givetvis spelar jag gärna låtar från andra håll också. Spelar instrument, förutom fiol: Jag spelar gärna på flöjter av diverse slag. Men framför allt så sjunger jag visor från alla tider. Folkmusikaliska förebilder: Jag lyssnar på och imponeras av många olika spelmän med många olika stilar och uttryck. Men jag tror att jag har en särskild förkärlek till det jag upplever som genuint spel (lite luddigt uttryck), dvs spelmän som letar efter en annan typ av tonalitet och teknik. Där dansen ligger i fokus; exempelvis småländska spelmännen som Magnus Gustavsson och Bengt Löfberg, men framför allt tror jag Åke Perssons förhållningssätt där ord som "fult" och "snyggt" inte har samma referenser som i musik som ska produceras för att säljas som CD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar