Peter Pedersen i Västervik bjöd inte bara på nybryggt kaffe och saffranskaka när jag var på besök - han bjöd på en unik insyn i Zornjuryns arbete och det är jag tacksam för. Nu vet jag lite mer om hur de tänker och vad de letar efter i musiken, vad de lyssnar på när de år efter år ger sig ut i Sverige på jakt efter potentiella riksspelmän. Tre hela DV-band gick åt och det var det värt. Peter ville berätta både i ord och i toner och det fick han givetvis göra. Det finns bara åtta ordinarie jurymedlemmar i landet och för mig var det värdefullt att få sitta ner i lugn och ro med någon som både har juryns och riksspelmannens perspektiv. Ett exempel. När Peter själv sitter i juryn är han mycket noga med muntligt återspel till de som spelat upp, men de gånger han själv spelade upp var han inte alls öppen för juryns respons. Överhuvudtaget inte! Vad pratade vi mer om? Jag var så klart nyfiken på hur man kan avgöra en musikers kvaliteter på så kort tid. Är det rättvist? Är det möjligt? Sen pratade vi om traditionerna och om förmågan och viljan att förnya sig, om varför vissa instrument är välkomna när andra är portförbjudna, om musikaliska dialekter, om förebilder, om nervositet och om varför Jenny Bengtsson lyckades imponera på juryn i somras. Peter blev riksspelman på träskofiol och när han spelat några låtar för mig på sin vanliga fiol hämtar han en liten skönhet med fin stamtavla och underbar nasal klang och sen blir det ännu fler låtar, framför allt från Skåne som är Peters musikaliska hem och oj så vackert det var! Sen, precis innan jag ska åka visar han mig det allra heligaste: ett litet rum på övervåningen som hyser en gedigen samling noter, böcker, tidskrifter, stenkakor och andra musikhistoriska referenser. Nu förstår jag vad folkmusiken betyder för Peter.
Vad Peter betyder för folkmusiken visste jag redan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar