Den här soliga vinterdagen började i Delsbo med ett samtal mellan Ronny Landstedt och under-tecknad, nedanför forngården som just nu ligger inbäddad i ett halvmeter tjockt snötäcke. Ronny spelade upp för zornmärket i somras och lyckades få brons för "uttrycksfullt spel av hälsingelåtar" och det var intressant att få hans perspektiv, hans version på allt. Sen hälsade jag på hemma hos Hans Ederborg och han var generös såväl med tankar som med toner och särskilt minns jag Tösavalsen, så vackert och vemodigt framförd på munspel och jag är så lycklig att mitt möte med Hans är förevigat på ett av mina små DV-band. Sen vidare till Thomas som jag hört så mycket gott om och som jag nu fick möjligheten att prata med, på tu man hand och han hade mycket att berätta, om sånt som jag vill veta när jag gör den här filmen. Vad är skillnaden mellan att tradera och konservera? Varför är det så viktigt att förnya och förändra musiken, att våga frångå vissa konventioner och traditioner för att utveckla sig själv som spelman? Kanske är det så, att man först ska lära sig allt från grunden, hitta själen, göra det på rätt sätt, och sen när man är mogen kan man börja experimentera och utmana, tänja på gränserna för att hitta sitt eget språk. Vi pratade om hur spelmän i större utsträckning bör variera sitt spel, från gång till gång, spela en låt på olika sätt varje gång istället för att upprepa sig. Det kanske är det som utvecklar, som förhindrar konservering. Det hann bli mörkt innan vi var färdiga och det hann bli ont om tid; jag hade ju lovat Ronny att åka tillbaka till Delsbo för att vara med och filma dansen i Bygdegården där Ronny, Klint-Olle och de andra duktiga spelmännen skulle spela upp till dans. Att jag hann dit ser du ett bildbevis på här. Tack för allt!