Ale Carr är redo att utveckla och utmana traditionerna.

Ale Carr fick sitt silver i Delsbo i somras. Det var ett efterlängtat silver tror jag, eftersom såväl mamma, pappa och storasyster Elna är stolta innehavare av märket och eftersom det var fjärde gången gillt för Ale. Idag bjöd Ale på många intressanta idéer och en skön, distanserad inställning till rollen som riksspelman. Jag känner igen den från mitt samtal med Thomas von Wachenfeldt i Bergsjö, den där förmågan att sätta silvermärket i ett sammanhang, att se det som en relativt liten del i något mycket större. Ale, Thomas, Jeanette och många andra av de "yngre" riksspelarna har en imponerande bredd, en öppenhet för andra stilar och genrer och de låter sig inte placeras i ett fack. Se bara på Thomas som på myspace vägrar inordnas och istället skriver Folk/Klassisk/Metal som rubrik på sin musikstil. Ale har samma attityd; folkmusiken är en plattform och zornmärket är ett kvitto på en kunskap som kan användas till mycket. Kanske till att förvalta ett musikarv, kanske till att utveckla och utmana samma musikarv. Det blev ett intressant samtal ikväll och jag uppskattar verkligen Ales öppenhet framför kameran, såväl i ord som i toner.